När Hippson äntligen får en pratstund med Sara Algotsson Ostholt är det kväll - och det har gått fyra timmar sedan den fantastiska hoppning som gav henne OS-silver i fälttävlan. Men Sara har varken hunnit besöka stallet eller byta om från ridkläder, det enda hon har fått gjort är att ta av sig hjälmen.
 
- Det har varit kaos och det är det fortfarande. Jag har varit på dopningsprovtagning, på presskonferenser och jag vet inte allt. Kamerorna har smattrar hela tiden, egentligen skulle jag nog behöva gå och kolla hur jag ser ut i håret, säger hon med ett skratt.
Och det kommer inte att bli mycket vila för Sara under det kommande dygnet heller. Hon fortsätter att träffa media ett tag till, sedan ska hon fira med laget och resten av teamet. Klockan åtta i morgon bitti måste hästen vara ute ur stallet så då åker hon, Wega och maken Frank Ostholt hem med lastbilen.
- Vi har en mellan 14 och 15 timmar lång resa framför oss, vi kommer nämligen även att hämta upp vår fantastiska reserv Niklas Jonsson på vägen. Han har varit på en gård utanför London, beredd att rycka in i laget om det skulle behövas.
 
Saknar dottern massor
Resan hem till Warendorf är lång, men efterlängtad. Där hemma väntar nämligen Saras två och ett halvt-åriga dotter Wilma. Rösten spricker när Sara pratar om henne.
-  Lilla Wilma fick stanna hemma, hon som alltid brukar följa med oss överallt. Men jag förstod att jag inte skulle kunna vara så mycket mamma åt henne här, hon har haft det lugnt och skönt hos farmor och med min kusin. Men det blir väldigt känslosamt när jag tänker på henne, vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge. I går kväll grät jag en skvätt av saknad, säger hon.
För det är bara under de sena kvällarna hon alls har haft tid att tänka, de senaste dagarna har allt gått i ett.
- I dag steg jag upp halv fem för att kunna vara i stallet sex, det tar 45 minuter att ta sig från OS-byn. Sedan var det vetcheck, omklädningsdags, bangång och två hopprundor ganska tätt inpå varandra.
 
Hur laddande du om mellan klasserna?
- Jag har haft musik att lyssna på, vår OS-skiva som alla i laget har fått önska låtar till. Själv valde jag bland annat Abba, Wilma älskar Mamma Mia...
   
Beskriv dina ritter i dag.
- Båda rundorna kändes väldigt bra. Maxtiden var kort, det var jättemånga som fick tidsfel så man fick nästan hålla terrängtempo. Men Wega fixade det! Jag tycker nästan att hon hoppade bättre andra rundan, hindren var riktigt stora för att vara fälttävlan och våra hästar är inte vana vid att gå två rundor samma dag.
 
När förstod du att du hade rivit sista hindret?
- Jag vet inte riktigt. Först jublade publiken och sedan kom det en suck. Så då tittade jag bakåt och såg bommen falla. Det är klart att jag är jätteglad över silvret, men de första minuterna var jag nog lite besviken.
- Å andra sidan sprang Wega halva terrängen utan framskor, jag kunde lika gärna ha fått en massa tidsfel där. Hon har presterat två fantastiska hopprundor, en fantastisk dressyr och en fantastisk terräng. Jag blev dessutom bara slagen av Michael Jung, en fantastisk ryttare. Så jag är väldigt, väldigt nöjd med mitt silver. Det hade jag inte räknat med när jag åkte hit!
 
Hur firar du i kväll?
- Det gör jag med hela det svenska gänget, med laget och ledarna. Alla är delaktiga i den här medaljen. Visst, det är jag som red hem den, men jag hade aldrig klarat det utan dem. Jag är så tacksam - både för teamet och för min familj!
 
Vad ska Wega göra när hon kommer hem?
- Nu får hon vila. Men först måste hon tränas ner, en häst i sådan här toppkondition kan man inte bara ställa av, hon är en elitidrottare. Men det kommer att bli mycket uteritter, så att hon får njuta och känna sig nöjd.
 
Får du också lite semester?
- Å nej. Jag fick precis veta att min make Frank har anmält oss till en unghästtävling fredag till söndag... Och om min andra häst är redo för det funderar jag även på att åka och tävla i Malmö, det vore kul!
 
Jag hörde att du fick träffa prins Carl-Philip och prins Daniel...
- Ja, det var coolt, det hade jag inte räknat med! De kom ner till framridningen och kramade om mig, så nu kanske jag inte borde duscha på några dagar (skratt).
 
Vad ska du göra med din silvermedalj?
- Jag får väl lägga den bredvid min mans från Hongkong. Så vi visar att vi minsann inte är så tokiga...
 
En sista fråga. Du och din familj har haft Wega sedan hon föddes. Kan du beskriva hennes utveckling?
- Hon har verkligen varit den fula ankungen. Mamma brukar betäcka alla sina ston som treåringar, men Wega var så ful att hon inte gjorde det med henne. Nu har hon utvecklats till en svan, hon är så vacker... I dag är Wega den Algotsson-häst som har nått de allra största framgångarna. Min mamma som har fött upp henne är VÄLDIGT stolt i dag!
 
Text: Anki Ynge
Foto: Tomas Holcbecher