Hon reste sig och slog runt. Jag blev rädd, och vågade inte rida henne. Hon var riktigt kaxig ett tag, och insåg ju att jag inte vågade säga till henne vad som var rätt och fel, och därför fortsatte hon.

 

Jag red med Thiedemantygel. Då gick det lite bättre. Jag kommer så väl ihåg en gång när jag och mamma red ut, och jag vågade trava. Riktigt nöjd var jag då.

Varje ridpass kom det alltid upp en bild i huvudet när hon reste sig, usch..

 

Vi åkte och provade sadel hos Sharpman. Farina är väldigt speciell när det gäller sadlar. Har sadeln glidigt fram nån centimeter är det bara att sadla om.

I alla fall så hittade vi ensadel som passade Farina riktigt bra. Hon kunde för första gången skritta på långa tyglar avspänt med huvudet nere.

 

´Jag fick till några enstaka ridpass, 8-10 stycken som gick bra, när jag vågade rida. Dom andra vill jag gärna glömma.

Men nu, när jag kollar på filmerna från "den tiden" ser det nästan kul ut. Hon leker bara med mig ;)

 

Hon kan ju göra ungefär samma saker som innan, men skillnaden är att nu blir jag inte rädd, nu tycker jag att det är kul :P

 

Nu känns det som om att det vi skulle ha lärt oss 2011 har vi fått ta in våren 2012, och jag trodde aldrig att jag t.ex skulle vara med i DIV 3 hoppning, eftersom att för ungefär 3-4 månader sen såg det ut såhär:

 

Dom som jag hoppar med har hoppar 70-90cm  hela tiden. Jag började på 30 cm, för att hon var jättejobbig. Nu hoppar jag också den höjden, fast jag har tagit mig dit på typ 4-5 lektioner. Dom andra hade redan så bra kontroll på sina hästar så att dom har alltid kunnat hoppa så högt.