För ett år sedan...

Kom och tänka på att för ungefär ett år sedan var jag livrädd för att rida Farina.
Hon reste sig och slog runt. Jag blev rädd, och vågade inte rida henne. Hon var riktigt kaxig ett tag, och insåg ju att jag inte vågade säga till henne vad som var rätt och fel, och därför fortsatte hon.
 
Jag red med Thiedemantygel. Då gick det lite bättre. Jag kommer så väl ihåg en gång när jag och mamma red ut, och jag vågade trava. Riktigt nöjd var jag då.
Varje ridpass kom det alltid upp en bild i huvudet när hon reste sig, usch..
 
Vi åkte och provade sadel hos Sharpman. Farina är väldigt speciell när det gäller sadlar. Har sadeln glidigt fram nån centimeter är det bara att sadla om.
I alla fall så hittade vi ensadel som passade Farina riktigt bra. Hon kunde för första gången skritta på långa tyglar avspänt med huvudet nere.
 
´Jag fick till några enstaka ridpass, 8-10 stycken som gick bra, när jag vågade rida. Dom andra vill jag gärna glömma.
Men nu, när jag kollar på filmerna från "den tiden" ser det nästan kul ut. Hon leker bara med mig ;)
 
Hon kan ju göra ungefär samma saker som innan, men skillnaden är att nu blir jag inte rädd, nu tycker jag att det är kul :P
 
Nu känns det som om att det vi skulle ha lärt oss 2011 har vi fått ta in våren 2012, och jag trodde aldrig att jag t.ex skulle vara med i DIV 3 hoppning, eftersom att för ungefär 3-4 månader sen såg det ut såhär:
 
Dom som jag hoppar med har hoppar 70-90cm  hela tiden. Jag började på 30 cm, för att hon var jättejobbig. Nu hoppar jag också den höjden, fast jag har tagit mig dit på typ 4-5 lektioner. Dom andra hade redan så bra kontroll på sina hästar så att dom har alltid kunnat hoppa så högt.
 

Åsiktsinlägg - Billister

Asså, ibland förstår jag mig inte riktigt på billister...

När man är ute och rider, och kanske stannar för det är en smal väg eller nåt så behöver dom ju inte köra förbi i 190.

Vita saker [stenar, rör osv] är tydligen farliga [enligt Farina]. Och en gång så var det ett rör i diket. Farina gick likom "ut i vägen" och kollade på den. Precis då kom det en bil med släp som körde jättefort. Hade hon gått "ut i vägen" nån decimeter till hade vi krockat med bilen. Hade nu inte bilden kört så fort hade det nog gått bra ändå. Fast nu hände det som tur var.


Rörligt inlägg, men håller ni med mig ?


Vi är bortskämda [Åsiktsinlägg]

Lom och tänka på en sak för några dagar sen. Vi som har en eller flera hästar/ponnyer är riktigt bortskämda.
Det finns säkert jättemånga som jättegärna vill ha en. Och när vi har en egen häst/ponny så måste vi såklart också ha det nyaste från Kingsland och dom nyaste ridstövlarna. Jag känner lite igen mig i det. Men jag har visserligen inget i Kingsland. Och jag tycker ju det är kul att ha lite nya saker. Men ibland kan jag faktiskt komma på mig själv. Jag har ju mina ponnyer ♥ och jag har utrustning så det blir överfullt i sadelkammaren ^^


Lite rörigt skrivet, men hoppas att ni fattar :)


Men oj, va du där?

En sak som stör mig riktigt mycket är när man är i t.ex ridhuset och rider. Bara för att jag nästan gämt är minst är det alltid jag som måste ta hänsyn till dom. Dom skiter fulstäningt i mig (oftast) Och visst, ridhuset är öppet för alla, men då måste man ju ta lika mycket hänsyn som man vil att dom andra ska göra.
Ibland kännd det som om att det är typ: Men oj, va du där?
På tävling har jag alltid varit minst. Ibland har det nästan varit så att jag har fått vänta på att alla bara skulle testa att rida på min volt eller vad jag nu gör? Och om jag försöker ta lite plats och ska trava, nej då är det alltid någon som precis då ska ta en racergalopp på den långsidan eller nåt...
Tycker ni också att det är så? Alla har ju varit små nån gång....



RSS 2.0